Begreppen toppning, nivåindelning och nivåanpassning kan höras bland föräldrar och ledare men vad innebär de egentligen? Här nedan försöker vi reda ut och förklara de olika begreppen och vad konsekvenserna av dem kan vara.
Förenklat går det att sammanfatta de tre begreppen så här men nedan följer också en utförligare beskrivning av dem.
§ Toppning är när man låter de spelare som tränarna anser vara bäst få mer speltid än någon annan i laget under en match.
§ Nivåindelning är när man låter de spelare som för stunden är längre fram i utvecklingen träna och spela matcher tillsammans.
§ Nivåanpassning/individanpassning är när man anpassar träning och matcher så att alla kan delta och ha kul.
Toppning innebär:
§ En framgång på kort sikt (vinner en cup eller match).
§ De bättre utvecklade spelarna utvecklas initialt men kommer samtidigt under stor press.
§ De mindre utvecklade spelarna får inte samma utvecklingsmöjligheter och känner inte att de är en del av gruppen.
§ Det blir tufft att hantera mentalt när en “sämre” spelare passerar en “bättre” i utvecklingen.
§ Konsekvensen kan bli att spelare som är “bättre och “sämre” slutar på grund av. detta.
§ Äldre/mer utvecklade spelare lånas in till laget i syfte att öka vinstchansen på bekostnad av speltid för lagets egna spelare.
§ Vissa spelare matchas alltid på särskilt populära/viktiga positioner i syfte att öka vinstchansen.
§ Det blir inte samma lagkänsla och trygghet i laget.
Nivåindelning innebär:
§ Skapar fasta grupper eller nivåindelade cementerade grupper under träning.
§ Regelbunden särbehandling eller särskild träning för nivåindelade grupper.
§ Fasta match-lag inom en grupp.
§ Ingen rotation av spelare mellan olika nivåer på träning eller match.
§ Det blir tufft att hantera mentalt när en “sämre” spelare passerar en “bättre” i utvecklingen.
§ Det blir inte samma lagkänsla och trygghet i laget.
Nivåanpassning/individanpassning innebär:
§ Att få så många att spela fotboll så länge som möjligt.
§ Att ledare anpassar en övning eller ett moment i träningen till individens kunskapsnivå.
§ Barn och ungdomar känner ofta att de “lyckas” på träning och match.
§ Alla barn får lära sig att ta ansvar på träning och match.
§ Skapar en stark lagkänsla och trygghet i laget.
Argumenten för nivåindelning handlar om att barn och ungdomar ska spela mot andra som för närvarande befinner sig på en liknande nivå, och att de som är “bättre” inte utvecklas på samma sätt om de spelar med de “sämre”. Som nämnts i spelarutbildningsplanen så utvecklas barn som spelare i olika takt och det beror till stor del på att de utvecklas olika fysiskt och mentalt och det tar därför längre tid för en del barn att “hinna” ikapp i sin utveckling som spelare. Dessutom lär sig barnen av varandra och den som är “mer utvecklad” får lära sig att ta ansvar och den som är “mindre utvecklad” får lära sig att även den bidrar till laget och växer som individ.
Lagsport för många handlar om gemenskapen med kompisar och att tillsammans spela matcher och gå på träning. Om man redan i tidig ålder inte tillåts spela med sin kompis, som är längre fram i sin utveckling, kan det vara en avgörande faktor som gör att barnet slutar. Det ställer givetvis högre krav på oss ledare att utmana barnen på deras nivå och se till att de samtidigt känner att de är delaktiga i laget och att vi lyssnar på deras behov som individer.
Finns det en enkel lösning på problemet?
Vår förening vill, och det gynnar alla om vi kan, få barn och ungdomar att spela så länge som möjligt under deras uppväxt och när de är tonåringar. Vi vet aldrig om “Per” eller “Anna” kommer att bli professionella idrottare när de är åtta, tio eller fjorton år, bara för att de inte är lika utvecklade som andra.
